Frida Gustafsson

Jag fick min dyslexidiagnos första året på gymnasiet, för tre år sedan, då jag var 16 år.

Egentligen borde jag fått den redan när jag var 8 år, men mina lärare tyckte jag var för ambitiös för att få diagnosen.

Väl på nationella provet i svenska i nian insåg lärarna att jag hade dyslexi, då jag hade halva läsförståelsen kvar när tiden var slut. Då det tar lång tid för mig och läsa och det kan ta lång tid för mig att förstå en fråga, främst i matematik.

Då fick jag en remiss till en logoped till hösten 2008.
Jag fick både talböcker, stavningsprogram (både svenska, stavarex, och engelska) och extratid på prov och nationella prov på gymnasiet.

Idag studerar jag till förskollärare på Mitt Universitet i Härnösand, vilket går bra.

Jag har tillgång till inläst litteratur, resursrum, spela in föreläsningar och kan få extra tid att skriva salstenta.

Har bra vänner som också kan hjälpa mig att läsa igenom instruktioner till en uppgift och förklara om jag inte förstår vad som står.

Mina föräldrar har kämpat länge för att jag skulle få min diagnos och stöttar mig mycket för mina studier.